Grundläggande information
Beskrivning
Cyklamater (cyklaminsyra och dess salter) är artificiella sötningsmedel som är cirka 30-50 gånger sötare än vanligt socker. De upptäcktes av misstag 1937 av en doktorand vid University of Illinois och blev kommersiellt tillgängliga på 1950-talet. Cyklamater är stabila vid höga temperaturer och har lång hållbarhet, vilket gör dem användbara i många livsmedelstillämpningar. De vanligaste formerna är natriumcyklamat och kalciumcyklamat. Till skillnad från många andra artificiella sötningsmedel har cyklamater en ren sötsmak utan metallisk eftersmak, men de är mindre intensivt söta än moderna alternativ som aspartam eller sukralos.
Säkerhetsinformation
Förbjudet i USA sedan 1969 på grund av canceroro, men tillåtet i EU och många andra länder. Kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa personer. Bör undvikas av personer med fenylketonuri (PKU) när det kombineras med aspartam.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
7 mg/kg kroppsvikt per dag
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Cyklamater (E952) är ett av de mest kontroversiella artificiella sötningsmedlen på grund av sin regulatoriska historia och varierande säkerhetsbedömningar mellan länder.
USA förbjöd cyklamater 1969 efter att djurstudier visade att extremt höga doser (motsvarande 350 läskedrycker per dag för en människa) orsakade blåscancer hos råttor. Denna studie kritiserades senare för metodologiska brister och orealistiskt höga doser, men förbudet består fortfarande. FDA har sedan dess granskat över 30 studier men vägrar fortfarande att återinföra godkännandet.
I motsats till USA godkänner EU, Kanada, Australien och över 130 andra länder cyklamater som säkra vid normala konsumtionsnivåer. EFSA genomförde en omfattande säkerhetsgranskning 2000 och bekräftade säkerheten inom ADI-värdet. WHO:s expertkommitté JECFA har också bedömt cyklamater som säkra.
En unik aspekt av cyklamater är att cirka 20% av befolkningen kan metabolisera dem till cyklohexylamin, medan 80% utsöndrar dem oförändrade. Cyklohexylamin har studerats för potentiella toxiska effekter, men forskning har inte visat några hälsorisker vid de nivåer som produceras från normal cyklamatkonsumtion.
Ny forskning har undersökt cyklamaters potentiella effekter på blodsocker och insulinrespons. Till skillnad från vissa andra artificiella sötningsmedel verkar cyklamater inte påverka glukostolerans eller tarmmikrobiomet negativt. Vissa studier tyder på att de kan ha neutral eller till och med positiv påverkan på metabolisk hälsa jämfört med socker.
Den pågående kontroversen mellan USA och resten av världen gällande cyklamater illustrerar hur olika regulatoriska filosofier kan leda till helt olika slutsatser baserat på samma vetenskapliga data.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives, Flavourings, Processing Aids and Materials in Contact with Food. Opinion on Cyclamic acid and its sodium and calcium salts. EFSA Journal 2000.
[2] Bopp BA, et al. Metabolism of cyclamate to cyclohexylamine in humans: effect of co-administered glucose and restriction of sulfur amino acid intake. Toxicol Appl Pharmacol. 1986;83(3):427-34.
[3] Renwick AG. The metabolism of intense sweeteners. Xenobiotica. 1986;16(10-11):1057-71.
[4] Price JM, et al. Bladder tumors in rats fed cyclohexylamine or high doses of a mixture of cyclamate and saccharin. Science. 1970;167(3921):1131-2.
[5] Weihrauch MR, Diehl V. Artificial sweeteners--do they bear a carcinogenic risk? Ann Oncol. 2004;15(10):1460-5.
[6] Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives. Evaluation of certain food additives and contaminants. WHO Technical Report Series 2009.
[7] Magnuson BA, et al. Critical review of the current literature on the safety of sucralose. Food Chem Toxicol. 2017;106(Pt A):324-355.