Grundläggande information
Beskrivning
Karbamid (E927b), även känt som urea eller karbamid, är en organisk förening med kemisk formel CO(NH₂)₂. Det är en färglös, kristallin substans som är mycket löslig i vatten. Karbamid är en naturlig slutprodukt av proteinmetabolism hos däggdjur och utsöndras via urinen. Som livsmedelstillsats används E927b främst som mjölbehandlingsmedel för att förbättra mjölens jäsegenskaper och som näringsämne för jäst i brödbagning. Det fungerar som en kväve källa som hjälper jäst att utvecklas optimalt, vilket resulterar i bättre volym, textur och smak i bakat gods. Karbamid används också som stabiliseringsmedel för vissa vin- och alkoholprodukter.
Säkerhetsinformation
Mycket säkert som naturlig metabolit. Karbamid är en normal komponent i mänsklig metabolism. Kan bidra till kväveintag men inga hälsoproblem vid normal användning i livsmedel.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
Ej specificerad (anses vara säkert)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Karbamid (E927b) som livsmedelstillsats har begränsade men relevanta kontroverser relaterade till dess användning och konsumentperception.
Urinnässociation väcker strong konsumentoro eftersom karbamid är huvudkomponenten i urin. Även om livsmedelskarbamid är syntetiskt renat, är många konsumenter ovilliga att konsumera något förknippat med urinprodukter.
Syntetisk produktion vs naturlig förekomst skapar förvirring. Även om karbamid förekommer naturligt i kroppen, framställs livsmedelskarbamid industriellt, vilket kan skapa frågor om 'naturlighet'.
Nitrosaminbildning är en teoretisk oro eftersom karbamid kan reagera med nitritter under vissa förhållanden och bilda nitrosaminer, som är potentiellt carcinogena. Detta kräver dock extrema förhållanden som inte förekommer i normal livsmedelsbearbetning.
Kväveöverbelastning i miljön från utsläpp av karbamidproduktion och användning kan bidra till eutrofiering av vattendrag. Denna miljöpåverkan kan vara en oro för miljömedvetna konsumenter.
Jästalternativ som naturliga jästnäringar eller längre jäsningstider föredras av traditionella bagare som vill undvika kemiska hjälpmedel i brödframställning.
Regulatoriska skillnader mellan länder kan påverka användning. Vissa jurisdiktioner har striktare begränsningar för karbamidanvändning i livsmedel än andra.
Biologisk tillgänglighet och kvävemetabolism kan påverkas av tillsatt karbamid, även om effekten antagligen är minimal vid normala konsumptionsnivåer.
Konsumentacceptans är generellt låg när karbamid nämns explicit på ingredienslistor. Många tillverkare undviker att använda det för att inte avskräcka konsumenter.
Alternativa mjölbehandlingsmedel som enzymer, askorbinsyra eller naturliga förbättrare föredras ofta över karbamid för att undvika negativa konsumentreaktioner.
Etiska aspekter kring användning av en urinkomponent i livsmedel, även om syntetisk och ren, kan vara problematisk för vissa religiösa eller kulturella grupper.
Märkning och transparens kan vara otillräcklig eftersom karbamid kan döljas under mer tekniska termer eller kategorier som 'mjölbehandlingsmedel'.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the re-evaluation of carbamide (E 927b) as a food additive. EFSA Journal 2014;12(11):3811.
[2] WHO Expert Committee on Food Additives. Evaluation of certain food additives - carbamide. WHO Technical Report Series.
[3] Grosjean F, Baumont R. The feeding value of urea for ruminants. Anim Feed Sci Technol. 1995;52(3-4):291-308.
[4] Kalac P. The role of fermentation in food production and food safety. Czech J Food Sci. 2011;29(5):451-61.
[5] FDA. Code of Federal Regulations Title 21 - Urea as processing aid.
[6] European Commission. Commission Regulation on food additives - Flour treatment agents.