Grundläggande information
Beskrivning
Zinkacetat (E650) är zinksaltet av ättiksyra och används både som smakförstärkare och zinkkälla i livsmedel. Det är en vit, kristallin substans som är löslig i vatten och har en metallisk, lätt adstringerande smak. Zinkacetat framställs genom att neutralisera ättiksyra med zinkoxid eller zinkkarbonat. Som smakförstärkare fungerar det på ett unikt sätt genom att påverka smakperceptionen via zinkjonernas interaktion med smakknoppar, särskilt förstärker det sura och salta smaker. Zink är också ett essentiellt spårämne som är viktigt för immunfunktion, sårläkning och proteinsyntes. E650 används därför ofta i berikade produkter där både smakförstärkning och näringsberikening önskas. Det är särskilt värdefullt i produkter för personer med zinkbrist eller ökat zinkbehov som äldre, vegetarianer och personer med vissa medicinska tillstånd.
Säkerhetsinformation
Säkert vid normala användningsnivåer. Zink är ett essentiellt näringsämne men kan vara toxiskt vid höga doser. Överdosering kan orsaka illamående, kräkningar och koppardeficiens. Personer som tar zinktillskott bör övervaka total zinkintag.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
25 mg/dag (total zinkintag från alla källor)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Zinkacetat (E650) har specifika kontroverser relaterade till dess dubbla funktion som smakförstärkare och zinkkälla.
Zinktoxicitet och överdosering är den primära säkerhetsfrågan eftersom zink i höga doser kan vara skadligt, orsaka illamående, kräkningar och interfeira med kopparabsorption.
Koppardeficiens kan utvecklas vid långvarig hög zinkintag eftersom zink och koppar konkurrerar om absorption, vilket kan leda till anemi och neurologiska problem.
Biodostillgänglighet av zink från zinkacetat jämfört med andra zinkformer (zinkglukonat, zinksulfat) är inte alltid optimal och kan påverkas av andra kostfaktorer.
Interaktioner med läkemedel är viktiga eftersom zink kan minska absorptionen av antibiotika (kinoloner, tetracykliner) och andra mediciner.
Överanvändning i berikade produkter kan leda till oavsiktlig överdosering när konsumenter använder flera zinkberikade produkter samtidigt.
Smakpåverkan genom E650s metalliska smak kan vara oacceptabel i vissa produkter, vilket begränsar dess användbarhet som smakförstärkare.
Specialpopulationer som gravida kvinnor, ammande mödrar och barn har olika zinkbehov och toleransnivåer som måste beaktas.
Etikettering och konsumentutbildning kan vara otillräcklig gällande total zinkintag från alla källor, inklusive naturliga livsmedel och tillskott.
Naturliga zinkkällor som kött, bönor och nötter kan konkurrera med eller interagera med tillsatt zinkacetat på komplexa sätt.
Produktionskvalitet och renhet kan variera mellan tillverkare, med potentiella kontaminanter från industriella processer.
Kostnadseffektivitet jämfört med andra zinkformer kan driva val av E650 även när andra former kan vara mer lämpliga för specifika tillämpningar.
Regulatoriska skillnader mellan länder gällande maximala zinknivåer kan skapa förvirring för internationella producenter och konsumenter.
Funktionella påståenden om zink måste vara vetenskapligt dokumenterade men marknadsföring kan överdriva fördelar eller underspela risker.
Vegetarisk och vegansk nutrition har ofta lägre zinkstatus, men E650 kan inte alltid kompensera för de komplexa absorptionsproblemen i växtbaserade dieter.
Långvariga hälsoeffekter av regelbunden konsumtion av tillsatt zink via E650 jämfört med naturligt dietärt zinkintag är inte fullständigt studerade.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the safety of zinc acetate (E 650) as a food additive. EFSA Journal 2015;13(7):4167.
[2] WHO/FAO Expert Committee. Vitamin and Mineral Requirements in Human Nutrition - Zinc. Geneva: WHO Press; 2005.
[3] Institute of Medicine. Dietary Reference Intakes for Vitamin A, Vitamin K, Arsenic, Boron, Chromium, Copper, Iodine, Iron, Manganese, Molybdenum, Nickel, Silicon, Vanadium, and Zinc. Washington DC: National Academy Press; 2001.
[4] JECFA. Evaluation of certain food additives and contaminants - Zinc acetate. WHO Technical Report Series.
[5] Sandstead HH. Zinc deficiency and its functional consequences. J Nutr. 2000;130(5S Suppl):1344S-9S.
[6] Lowe NM, et al. Methods of assessment of zinc status in humans: a systematic review. Am J Clin Nutr. 2009;89(6):2040S-51S.