Grundläggande information
Beskrivning
Glycin (E640) är den enklaste aminosyran och förekommer naturligt i många proteiner. Som livsmedelstillsats används glycin främst som smakförstärkare och sötningsmedel. Det är en vit, kristallin substans som är mycket löslig i vatten och har en mild, söt smak följt av en lätt bitter eftersmak. Glycin produceras kommersiellt genom syntes från kloredoxsyra och ammoniak, eller genom hydrolyering av proteiner. Som smakförstärkare fungerar glycin på ett annat sätt än MSG eller nukleotider - det förstärker sötma och mildhet snarare än umami. Glycin används ofta i sötningsmedelblandningar för att maskera bitter eftersmak från artificiella sötningsmedel. Det har också konserverande egenskaper och kan förbättra texturen i vissa produkter. Eftersom det är en naturligt förekommande aminosyra betraktas det som säkert och 'naturligt'.
Säkerhetsinformation
Extremt säkert eftersom glycin är en naturlig aminosyra som kroppen producerar. Inga kända biverkningar vid normala konsumtionsnivåer. Kan bidra till total aminosyratillskott vilket generellt är positivt.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
Ej specificerad (GRAS-status)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Glycin (E640) har mycket få kontroverser jämfört med andra smakförstärkare eftersom det är en naturlig aminosyra, men vissa frågor existerar.
Naturlig vs syntetisk glycin kan skapa konsumentförvirring eftersom kommersiellt glycin oftast är syntetiskt producerat även om det är kemiskt identiskt med naturligt glycin.
Maskerande av bitter eftersmak från artificiella sötningsmedel väcker frågor om konsumenternas rätt att känna produktens verkliga smakprofil och identifiera tillsatser.
Överdosering är teoretiskt möjlig vid extremt hög konsumtion, även om glycin har mycket låg toxicitet, och kan orsaka mild sedation vid mycket höga doser.
Interaktion med glycinreceptorer i centrala nervsystemet betyder att glycin tekniskt sett är en neurotransmitter, även om livsmedelsdoser är för låga för att påverka nervsystemet.
Marknadsföring som 'naturlig' aminosyra kan vara vilseledande när glycin används för att dölja smaken av andra mindre naturliga ingredienser i bearbetade produkter.
Kombinationseffekter med andra sötningsmedel och smakförstärkare är inte alltid välstuderade, särskilt gällande långsiktiga smakpreferenser hos barn.
Produktionskällor kan variera betydligt, från kemisk syntes till proteinhydrolysat, med potentiellt olika renhetsprofiler och spårföroreningar.
Näringskontext blir komplex när glycin används som tillsats eftersom det tekniskt bidrar till proteininnehåll men i mycket små mängder.
Regulatorisk klassificering som både 'smakförstärkare' och 'aminosyra' skapar förvirring om dess primära funktion i olika produkter.
Konsumentförstående av glycins roll kan vara begränsad, särskilt när det används i kombination med mer kända sötningsmedel som aspartam eller sukralos.
Etiketteringskomplexitet uppstår när glycin fyller flera funktioner (smakförstärkare, sötningsmedel, texturförbättrare) i samma produkt.
Jämförelser med andra naturliga aminosyror som används som tillsatser (som L-cystein eller taurin) kan skapa förvirring om deras olika funktioner och säkerhetsprofiler.
Specialpopulationer med aminosyrametabolismstörningar kan teoretiskt påverkas, även om sådana fall är extremt sällsynta för glycin.
Kostnadseffektivitet jämfört med andra smakförmilindrare eller sötningsmedel kan driva överanvändning i vissa produktkategorier.
Forskningsgap existerar gällande långsiktiga effekter av regelbunden konsumtion av tillsatt glycin jämfört med naturligt intag från protein.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the safety of glycine (E 640) as a food additive. EFSA Journal 2017;15(8):4864.
[2] WHO Expert Committee on Food Additives. Evaluation of certain food additives - glycine. WHO Technical Report Series.
[3] FDA. Generally Recognized as Safe (GRAS) - Glycine. CFR Title 21.
[4] JECFA. Evaluation of certain food additives and contaminants - Glycine. WHO Technical Report Series.
[5] Wu G. Amino acids: metabolism, functions, and nutrition. Amino Acids. 2009;37(1):1-17.
[6] Institute of Medicine. Dietary Reference Intakes for Energy, Carbohydrates, Fiber, Fat, Protein and Amino Acids. Washington DC: National Academy Press; 2005.