Grundläggande information
Beskrivning
Järntartrat (E534) är järnsaltet av vinsättensyra som används som stabiliseringsmedel och järnkälla i livsmedel. Det är ett rödbrunt pulver som är lösligt i vatten. E534 fungerar som stabiliseringsmedel genom att bilda komplex med andra ämnen och förhindra oerväntade kemiska reaktioner. Det används särskilt i produkter där järn behövs som näringsämne men där andra järnformer kan orsaka oerväntade smak- eller färgförändringar. Järntartrat har relativt god biotillgänglighet jämfört med vissa andra järnformer. I kroppen separeras det till järnioner och tartrationer. Järnet absorberas i dünntarmen och används för hemoglobinproduktion och syretransport. Vinsättensyran är en naturlig organisk syra som förekommer i vindruvor och annan frukt.
Säkerhetsinformation
Säkert vid normal användning. Kan orsaka magbesvär vid höga doser. Järnöverladdning risk hos personer med hemokromatos eller andra järnackumulationssjukdomar. Interaktioner med vissa mediciner och mineraler. Bidrar positivt till järnörderingsstörningöd.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
Ej specificerad (begränsas av järnbehov)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Järntartrat (E534) har några kontroverser relaterade till järnmetabolism och potentiella hälsorisker.
Järnöverladdning är en primär oro för personer med hemokromatos, thalassemi eller andra genetiska tillstånd som orsakar järnackumulation.
Oxidativ stress kan öka med höga järnnivåer eftersom järn katalyserar bildningen av fria radikaler som kan skada celler och vävnader.
GI-biverkningar inklusive magbesvär, illamdete, förstoppning och diarré är vanliga vid höga järndoser.
Mineralinteraktioner där järn kan interferera med absorption av zink, koppar, kalcium och magnesium vid simultant intag.
Kardiovaskulära risker diskuteras eftersom höga järnnivåer har associerats med ökad risk för hjärtsjukdom i vissa studier.
Biotillgänglighetsvariation mellan individer påverkas av faktorer som magsyra, näringsst stånd och genetiska skillnader i järnmetabolism.
Infektionsrisker kan teoretiskt öka eftersom många patogener behöver järn för tillväxt och förökning.
Cancerrisker har diskuterats i samband med höga järnnivåer, särskilt kolorektal cancer, men evidensen är blandad.
Genetisk predisposition för järnöverladdning kan vara oknd hos många personer som konsumerar järnberikade produkter.
Doseringskomplexitet eftersom järnbehov varierar kraftigt mellan ålder, kön, graviditet och hälsotillstånd.
Alternativa järnformer som bisglycinate eller fumarat kan ha bättre tolerans och biotillgänglighet än tartrat.
Regulatoriska variationer mellan länder gällande tillåtna järnnivåer i berikade produkter och kosttillskott.
Konsumentförvirring om optimala järnnivåer och när supplementering är nödvändig versus potentiellt skadlig.
Interaktioner med mediciner som tetracykliner, levothyroxin och vissa antacida som kan minska järnabsorption.
Långsiktig säkerhet av järnsupplementering är inte fullständigt etablerad för alla populätionsgrupper.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the re-evaluation of iron tartrate (E 534) as a food additive. EFSA Journal 2019.
[2] Institute of Medicine. Dietary Reference Intakes for Vitamin A, Vitamin K, Arsenic, Boron, Chromium, Copper, Iodine, Iron, Manganese, Molybdenum, Nickel, Silicon, Vanadium, and Zinc. Washington: National Academies Press; 2001.
[3] Hurrell R, Egli I. Iron bioavailability and dietary reference values. Am J Clin Nutr. 2010;91(5):1461S-1467S.
[4] Abbaspour N, et al. Review on iron and its importance for human health. J Res Med Sci. 2014;19(2):164-74.
[5] Sullivan JL. Iron and the sex difference in heart disease risk. Lancet. 1981;1(8233):1293-4.
[6] Zacharski LR, et al. Reduction of iron stores and cardiovascular outcomes in patients with peripheral arterial disease. JAMA. 2007;297(6):603-10.