Grundläggande information
Beskrivning
Aluminiumnatriumsulfat (E521), också känt som natriumalun, är ett dubbelt sulfatsalt som innehåller både aluminium och natrium. Det används som emulgeringsmedel, stabiliseringsmedel och som äggviteersttare i vissa livsmedelstillverkning. E521 är ett vitt kristallint pulver som är lösligt i vatten och har en sammandragande smak. Det fungerar genom att bilda komplex med proteiner och skapa stabilare emulsioner. Traditionellt används det i vissa konfektyr- och bageriprodukter för att ge volym och lätt textur. Det kan också användas som klarningsmedel i vätskor. I kroppen separeras det till aluminium-, natrium- och sulfatjoner. Aluminiumet absorberas begränsat men kan ackumulera i vävnader, medan natrium påverkar elektrolytbalansen. Industriellt används det inom vattenrening och som betsningsmedel i textilkramningrindustrin.
Säkerhetsinformation
Hög oro på grund av alumintinnehållet som kan ackumulera i hjärna och ben. Kombinerar aluminiumrisker med natriumbelastning. Potentiell neurotoxicitet och ben sjukdomar. Mycket begränsad användning och sträng reglering.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
0-1 mg/kg kroppsvikt/dag (som aluminium)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Aluminiumnatriumsulfat (E521) delar alla aluminiumrelaterade kontroverser med tillägg av natriumspecifika bekymmer.
Dubbel toxicitet genom kombinationen av aluminiumets neurotoxiska effekter och natriums kardiovaskulära påverkan skapar en komplex riskprofil.
Aluminiumaccumulation i hjärnvävnader är den primära hälsofrågan med potentiella kopplingar till neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers.
Natriumbelastning från denna källa bidrar till total natriumintag, vilket är problematiskt för personer med högt blodtryck eller hjärt-kärlsjukdomar.
Elektrolytstörningar kan uppstå genom påverkan på både aluminiums och natriums metabolism och distribution i kroppen.
Neurotoxiska effekter av aluminium förstärks potentiellt av natrium som kan påverka blod-hjärnbarrierns permeabilitet.
Njärtoxicitet är en dubbel risk där både aluminium och natrium kan belasta njurfunktionen, särskilt hos personer med nedsatt njurkapacitet.
Benmetabolism påverkas negativt av aluminium som kan ersätta kalcium, medan natrium kan öka kalciumförluster genom urinen.
Kumulativ exponering från multipla källor av både aluminium och natrium gör riskbedömning komplex och potentiellt undervärderad.
Välnerbar populätioner inklusive gravida, barn, äldre och de med njur- eller hjärtsjukdomar är särskilt utsatta för negativa effekter.
Alternativ ersttare söks aktivt av industrin för att undvika både aluminium- och natriumrelaterade hälsorisker.
Regulatorisk översyn har lett till strängare begränsningar och ökad övervakning av användningsnivåer.
Konsumentmedvetenhet om aluminiumrisker ökar efterfrågan på aluminiumfria alternativ, även för sådana kombinerade salter.
Långsiktiga hälsostudier på kombinationseffekter av aluminium och natrium från livsmedelstillsatser saknas i stor utsträckning.
Industriellt motstånd mot total utfasning grundar sig i funktionella egenskaper som är svåra att ersätta i vissa specialapplikationer.
Miljöaspekter av produktion och avfallshantering av aluminiumnatriumsulfat diskuteras i hållbarhetssammanhang inom livsmedelsindustrin.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the re-evaluation of aluminium-containing food additives. EFSA Journal 2018.
[2] Krewski D, et al. Human health risk assessment for aluminium, aluminium oxide, and aluminium hydroxide. J Toxicol Environ Health B. 2007;10 Suppl 1:1-269.
[3] Exley C. Human exposure to aluminium. Environ Sci Process Impacts. 2013;15(10):1807-16.
[4] Bondy SC. The neurotoxicity of environmental aluminum is still an issue. Neurotoxicology. 2010;31(5):575-81.
[5] Morris G, et al. The putative role of environmental aluminium in chronic neuropathology. CNS Neurol Disord Drug Targets. 2017;16(3):223-233.
[6] WHO. Aluminium in drinking-water. Background document for WHO Guidelines for Drinking-water Quality. Geneva: WHO; 2010.