Grundläggande information
Beskrivning
Kaliumsulfater (E515) är en grupp av kaliumsalter av svavelsyra som används som emulgeringsmedel, stabiliseringsmedel och texturförbättrare i livsmedel. Gruppen inkluderar kaliumsulfat (E515i) och kaliumvätesulfat (E515ii). Kaliumsulfat är ett vitt kristallint salt som är lösligt i vatten och används för att förbättra textur och stabilitet i bearbetade livsmedel. Det fungerar som emulgeringsmedel genom att hjälpa till att binda vatten och fett i livsmedelssystem. E515 är särskilt användbart i produkter där man vill undvika natrium, eftersom det ger liknande funktionalitet som natriumsulfat men med kalium istället. Det används också som näringskälla för kalium och som pH-reglerare. I kroppen separeras kaliumsulfatet till kaliumjoner (viktiga för muskelfunktion och vätskejamnövikt) och sulfatjoner som i stort sett passerar oförändrat genom systemet.
Säkerhetsinformation
Säkert vid normal användning men kan vara problematiskt för personer med njurproblem på grund av kaliuminnehållet. Kan ha laxerande effekt vid höga doser. Interagerar med mediciner som påverkar kaliumbalansen. Mindre natriumbelastning än natriumsulfat.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
Ej specificerad (anses säkert vid normal användning)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Kaliumsulfater (E515) har några specifika kontroverser relaterade till kaliuminnehållet och användning i dietprodukter.
Kaliumtoxicitet är en allvarlig risk för personer med nedsatt njurfunktion, hjärtproblem eller de som tar ACE-hämmare, ARB-mediciner eller kaliumsparande diuretika, där överhopning av kalium kan orsaka livshotande hjärtrytmstörningar.
Elektrolytbalans kan rubbas när kaliumsulfat används i stora mängder eller kombineras med andra kaliumkällor, vilket kan leda till hyperkalemi.
Medicinska interaktioner är betydande eftersom kaliumsulfat kan förstärka effekten av mediciner som ökar kaliumnivåerna eller kan interferera med mediciner som är beroende av stabila elektrolytnivåer.
Digestiva effekter inklusive kräkningar, diarré och magkramper kan förekomma vid hög konsumtion, särskilt hos känsliga individer.
Dietproduktmarknadsföring kan vilseleda konsumenter att tro att kaliumsulfat är 'hälsosammare' än natriumsulfat utan att informera om kaliumrelaterade risker.
Lågnatriumproduktfrågor uppstår när kaliumsulfat används för att ersätta natrium men skapar nya hälsorisker för specifika patientgrupper.
Dosering och kumulativ exponering är svår att kontrollera eftersom konsumenter kan få kalium från flera källor samtidigt (kosttillskott, mediciner, naturliga livsmede).
Regulatorsaik skolefterlevnad kan vara utmanande eftersom tillåtna nivåer inte alltid tar hänsyn till individuell känslighet eller medicinska tillstånd.
Konsumentutbildning om kaliumrisker är ofta bristfällig jämfört med den välkända informationen om natriumrisker.
Äldre populätionsrisker är högre eftersom äldre vuxna ofta har nedsatt njurfunktion och tar mediciner som påverkar kaliummetabolismen.
Alternativa emulgeringsmedel som inte innehåller potentiellt problematiska elektrolyter kan vara säkrare för vissa konsumentgrupper.
Långsiktiga hälsoeffekter av hög kaliumkonsumtion från livsmedelstillsatser är inte fullständigt studerade i friska populationer.
Miljöpåverkan och hållbarhetsfrågor kring kaliumsulfatproduktion och avfallshantering diskuteras inom industriella sammanhang.
Kostnadsjmförelser gör att kaliumsulfat ibland används mer för ekonomiska skäl än för optimala hälso- eller funktionella fördelar.
Kvalitetskontroll och renhetsstandarder för kaliumsulfat kan variera, vilket påverkar både säkerhet och effektivitet i slutprodukterna.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the re-evaluation of potassium sulphates (E 515) as food additives. EFSA Journal 2019.
[2] Palmer BF, Clegg DJ. Physiology and pathophysiology of potassium homeostasis. Adv Physiol Educ. 2016;40(4):480-90.
[3] Stone MS, et al. Potassium intake, bioavailability, hypertension, and glucose control. Nutrients. 2016;8(7):444.
[4] IOM (Institute of Medicine). Dietary Reference Intakes for Water, Potassium, Sodium, Chloride, and Sulfate. Washington: National Academies Press; 2005.
[5] Weaver CM. Potassium and health. Adv Nutr. 2013;4(3):368S-77S.
[6] McDonough AA, et al. Cardiovascular benefits associated with higher dietary K+ vs. lower dietary Na+. Am J Physiol Endocrinol Metab. 2013;305(9):E1113-20.