Grundläggande information
Beskrivning
Tennklorid (E512), kemiskt känt som tenn(II)klorid eller SnCl₂, är ett vitt, kristallint salt som är mycket lösligt i vatten. Det framställs industriellt genom att lösa metalliskt tenn i saltsyra. E512 fungerar primärt som antioxidant och färgstabilisator i konserverade livsmedel, särskilt i konserver. Det verkar genom att reducera järn- och kopparjoner som annars skulle katalysera oxidationsreaktioner och färgförändringar. Tennklorid är särskilt effektivt för att bevara den naturliga färgen hos frukt och grönsaker i konserver. Det har även använts historiskt som reduktionsmedel i vissa kemiska processer och som stabilisator för att förhindra metallisk smak från burkarnas innehåll.
Säkerhetsinformation
Säkert vid mycket låga användningsnivåer som specificeras för livsmedelstillsats. Tenn är mindre toxiskt än många andra tungmetaller. Kan orsaka ilgmående vid högre doser. Strikta begränsningar gäller för maximal användning.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
14 mg/kg kroppsvikt/vecka (som tenn)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Tennklorid (E512) har betydande kontroverser och restriktioner som livsmedelstillsats på grund av toxikologiska frågor och begränsade tillämpningar.
Toxicitet av tenn har lett till mycket strikta begränsningar av E512-användning, med specifika ADI-värden och maxnivåer som är lägre än för de flesta andra livsmedelstillsatser.
Anackumulering av tenn i kroppen är en fråga eftersom tenn elimineras långsamt och kan ackumuleras i lever och njurar vid upprempad exponering över tid.
Begränsade tillämpningar gör E512 ovärderlig i de flesta moderna livsmedelstilllämpningar, med huvudsaklig användning begränsad till specifika konserverade produkter.
Alternativa antioxidanter som askorbinsyra, citronsyra eller naturliga antioxidanter föredras starkt över tennklorid för de flesta tillämpningar.
Regulatorsiska översyn av E512 pågår konstant på grund av oro för tunnmetallexponering och potentiella hälsorisker vid långsiktig användning.
Konsumentmotstånd mot tungmetaller i livsmedel har lett till att många tillverkare frivilligt undviker E512 även där det är tillåtet.
Miljöpåverkan från tennbrytning och framställning av tennklorid väcker hållbarhetsfrågor och bekymmer över tungmetallföroreningar.
Historisk användning av tennklorid i större mängder har lett till rapporter om tennförgiftning, vilket resulterat i dagens mycket restriktiva regleringar.
Analytisk kontroll och övervakning av tennr nivåer i livsmedel är komplex och kostbaar, vilket ytterligare begränsar dess praktiska användbarhet.
Etiketteringskrav för produkter som innehåller E512 är ofta strängare än för andra tillsatser, vilket kan avskräcka konsumenter.
Vetenskaplig forskning om säkra exponeringsnivåer för tenn är fortfarande pågående, med potentialen för ännu strängare begränsningar i framtiden.
Interaktioner mellan tennklorid och andra livsmedelstillsatser eller näringsämnen är oförändrat studerade, vilket skapar osäkerhet om kombinationseffekter.
Specialiserad hantering och säkerhetsprotokoll krävs för E512 i livsmedelstillverkning, vilket ytterligare ökar kostnaderna och komplexit för användning.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the safety of stannous chloride (E 512) as a food additive. EFSA Journal 2018;16(1):5087.
[2] WHO Expert Committee on Food Additives. Evaluation of certain food additives - stannous chloride. WHO Technical Report Series.
[3] Agency for Toxic Substances and Disease Registry. Toxicological profile for tin and tin compounds. Atlanta: ATSDR; 2019.
[4] JECFA. Evaluation of certain food additives and contaminants - Stannous chloride. WHO Technical Report Series.
[5] FDA. Code of Federal Regulations Title 21 - Stannous chloride.
[6] European Commission. Commission Regulation (EU) No 231/2012 - Specifications for stannous chloride.