Grundläggande information
Beskrivning
Etylcellulosa (E462) är en semi-syntetisk cellulosaeter som framställs genom kemisk modifiering av naturlig cellulosa, där hydroxylgrupper ersätts med etylgrupper. Till skillnad från metylcellulosa är etylcellulosa inte löslig i vatten utan löslig i organiska lösningsmedel som alkohol och vissa ester. Denna unika egenskap gör den värdefull som filmbildare och barriärmaterial. E462 bildar flexibla, transparenta filmer som är resistenta mot vatten och fett, vilket gör den ideal för skyddande beläggningar. Den fungerar som emulgator genom att stabilisera gränsytan mellan hydrofoba och hydrofila faser, och som stabiliseringsmedel genom att förhindra separation och bevara textur i komplexa livsmedelssystem. Etylcellulosa har utmärkt termisk stabilitet och påverkas inte av pH-förändringar.
Säkerhetsinformation
Säkert vid normal användning som livsmedelstillsats. Absorberas inte i tarmen och passerar kroppen huvudsakligen oförändrat. Inga kända toxiska effekter eller allergiska reaktioner vid typiska konsumtionsnivåer. Kan ha mild laxerande effekt vid mycket höga doser.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
Ej specificerad (begränsas av funktionell användning)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Etylcellulosa (E462) har begränsade livsmedelskonsument-relaterade kontroverser på grund av dess specialiserade användning, men vissa frågor existerar.
Lösningsmedelsrester från tillverkningen kan vara en säkerhetsfråga eftersom etylcellulosa framställs med hjälp av organiska lösningsmedel som måste avlägsnas för livsmedelstilllämpningar.
Farmaceutisk vs livsmedelskvalitet kan skilja sig åt betydligt i renhetsspecifikationer och tillåtna föroreningsnivåer, vilket skapar förvirring om säkerhetsstandarder.
Miljöpåverkan från produktion är en fråga eftersom framställningsprocessen kräver organiska lösningsmedel och kemisk behandling av cellulosa.
Industriell vs livsmedelstilllämpning kan skapa konsumentförvirring eftersom samma kemikalie används i både ätliga och icke-ätliga produkter med olika renhetsgrader.
Regulatoriska klassificeringar varierar mellan jurisdiktioner gällande tillåtna användningsnivåer och specifikationer för livsmedelstillsats vs industriell användning.
Kvalitetskontroll kan vara inkonsistent mellan tillverkare, särskilt gällande molekylvikt, viskositet och resterande lösningsmedelsinnehåll.
Alternativ som naturliga vaxer eller andra filmbildare föredras av konsumenter som söker 'renare etiketter' och mindre kemiskt bearbetade ingredienser.
Begränsad användning i livsmedel gör att konsumentexponering är låg, men detta innebär även begränsad forskning om långsiktiga säkerhetseffekter.
Stabilitet och nedbrytning av etylcellulosa i olika miljöer och under olika lagringsförhållanden är inte fullständigt karakteriserad.
Funktionella begränsningar gör att etylcellulosa inte är lämplig för många livsmedelstilllämpningar på grund av dess olöslighet i vatten.
Konsumentutbildning om etylcellulosans funktion och säkerhet är minimal, vilket kan leda till onödig oro när den påträffas på ingredienslistor.
Forskningsgap existerar kring potentiella interaktioner mellan etylcellulosa och andra livsmedelstillsatser i komplexa produktformuleringer.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the safety of ethylcellulose (E 462) as a food additive. EFSA Journal 2018;16(3):5047.
[2] WHO Expert Committee on Food Additives. Evaluation of certain food additives - ethylcellulose. WHO Technical Report Series.
[3] Banker GS, et al. Modern Pharmaceutics: Film coating of tablets. New York: Marcel Dekker; 2002.
[4] JECFA. Evaluation of certain food additives and contaminants - Ethylcellulose. WHO Technical Report Series.
[5] FDA. Code of Federal Regulations Title 21 - Ethylcellulose.
[6] Rowe RC, et al. Handbook of Pharmaceutical Excipients: Ethylcellulose. London: Pharmaceutical Press; 2009.