Grundläggande information
Beskrivning
Polyoxietylen(40)stearat (E431), även känt som PEG-40 stearat eller polyethylenglykol 40 stearat, är en syntetisk, icke-jonisk emulgator som tillhör familjen polyethylenglykol-estrar. Det framställs genom att reagera stearinsyra (en mättad fettsyra) med polyethylenglykol som innehåller i genomsnitt 40 etylenoxidenheter. E431 har en HLB-värde (Hydrophile-Lipophile Balance) på cirka 16-18, vilket gör det till en hydrofil (vattenälskande) emulgator som är särskilt effektiv för olja-i-vatten-emulsioner. Det fungerar som stabiliseringsmedel för emulsioner, förbättrar textur och mouthfeel, och hjälper till att lösa fettlösliga ingredienser i vattenbaser system. E431 är stabilt över ett brett pH-område och tål värmebehandling.
Säkerhetsinformation
Säkert som syntetisk polyethylenglykol-ester. Kan innehålla spår av etylenoxid och 1,4-dioxan från tillverkningen. Inga kända allergiska reaktioner vid normal användning. Kan ha mild laxerande effekt vid mycket höga doser.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
10 mg/kg kroppsvikt/dag
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Polyoxietylen(40)stearat (E431) har måttliga till betydande kontroverser relaterade till syntetisk ursprung, produktionsrester och miljöpåverkan.
Etylenoxidrester är en viktig säkerhetskontrovers eftersom etylenoxid, som används i tillverkningen, är klassificerat som carcinogent. Moderna produktionsmetoder minimerar detta, men spår kan kvarstå i slutprodukten.
1,4-Dioxan-bildning kan förekomma som biprodukt under tillverkningen och är också klassificerat som möjligt carcinogent. Kvalitetskontroll och rening är kritiska för att minimera dessa föroreningar.
Syntetisk polymer-natur väcker frågor hos konsumenter som föredrar naturliga emulgatorer som lecithin eller växtbaserade alternativ.
Miljöpåverkan från polyethylenglykol-produktion inkluderar energiintensiva kemiska processer och användning av toxiska prekursorer som etylenoxid.
Biodegradabilitet av polyethylenglykol-estrar är generellt god, men nedbrytningshastigheten kan vara långsam i vissa miljöer, vilket bidrar till miljöbelastning.
Alternativ som naturliga emulgatorer (sojalecithin, solroslecitin, mono- och diglycerides) föredras av konsumenter som undviker syntetiska polymerer.
Regulatoriska krav för renhetsspecifikationer varierar mellan länder, vilket påverkar kvalitet och säkerhet av E431 från olika leverantörer.
Produktionskostnader kan vara höga på grund av komplexa syntetiska processer och kvalitetskontroll som krävs för att minimera föroreningar.
Konsumentperception är ofta negativ för polyethylenglykol-produkter på grund av associationer med industriella tillämpningar och kemisk syntes.
Langtudsdata om säkerheten av polyethylenglykol-estrar i livsmedel är mer begränsade än för traditionella emulgatorer, vilket bidrar till osäkerhet.
Funktionalitet kontra naturlighet balanseras eftersom E431 erbjuder överlägsen prestanda för vissa tillämpningar men till priset av kemisk komplexitet och potentiella föroreningar.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the re-evaluation of polyoxyl stearates as food additives. EFSA Journal 2020;18(3):6057.
[2] WHO Expert Committee on Food Additives. Evaluation of certain food additives - polyoxyethylene stearates. WHO Technical Report Series.
[3] Elder RL. Final report on the safety assessment of PEG-6, -8, -20, -32, -75, -100, -135, -150, -200, -400, -1000, -1500, -4000, and -6000 stearate. J Am Coll Toxicol. 1982;1(4):21-45.
[4] JECFA. Evaluation of certain food additives and contaminants - Polyethylene glycol esters. WHO Technical Report Series.
[5] FDA. Code of Federal Regulations Title 21 - Polyoxyethylene stearates.
[6] Fiume MM, et al. Safety assessment of PEG/PPG copolymers as used in cosmetics. Int J Toxicol. 2012;31(6 Suppl):245S-60S.