Grundläggande information
Beskrivning
Sojabönshemicellulosa (E426) är en naturlig fiberkomponent som extraheras från sojabönsskal och cellväggar. Hemicellulosa är en komplex kolhydrat som består huvudsakligen av xylos, arabinos och galaktos, bundna i en förgrenad polymerstruktur. E426 framställs genom alkalisk extraktion följt av rening och torkning till ett ljust pulver. Det fungerar som förtjockningsmedel, stabiliseringsmedel och emulgator med särskild förmåga att bilda viskiösa lösningar och stabilisera suspensioner. Sojabönshemicellulosa har också prebiotiska egenskaper och kan fungera som kostfiber, vilket gör det värdefullt för funktionella livsmedel. Det är särskilt effektivt i alkaliska miljöer och kan förbättra textur och mouthfeel i olika produkter.
Säkerhetsinformation
Mycket säkert som naturlig växtfiber. Har prebiotiska fördelar för tarmhälsan. Kan orsaka allergiska reaktioner hos individer med sojaallergier. Inga kända biverkningar vid normal användning. Kan ha mild gasbildande effekt vid höga doser.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
Ej specificerad (anses vara säkert som kostfiber)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Sojabönshemicellulosa (E426) har måttliga kontroverser relaterade till sojaallergier, GMO-källor och miljöpåverkan från sojaodling.
Sojaallergier är en betydande kontrovers eftersom E426 härrör från sojabönor och kan utlösa allergiska reaktioner hos individer med sojaallergier, även om hemicellulosa-extraktet vanligtvis innehåller mindre allergeniska protein än hela sojabönor.
GMO-källor är problematiska eftersom majoriteten av kommersiellt odlade sojabönor är genetiskt modifierade. För GMO-fria produkter krävs certifierade icke-GMO sojabönor, vilket kan vara dyrare och svårare att anskaffa.
Miljöpåverkan från sojaodling inkluderar avskogning, särskilt i Sydamerika, användning av bekämpningsmedel och stora vattenresurser. Sojaodling förknippas med miljöförstöring och habitatförlust.
Hållbarhetsaspekter varierar kraftigt beroende på ursprung och odlingsmetoder. Sojabönor från vissa regioner har betydligt större miljöfotavtryck än andra.
Alternativ som andra växtfibrer (havsfibrer, fruktpektin, psyllium) föredras av konsumenter som vill undvika sojaderivat eller som har miljöhänsyn.
Bearbetningsnivå inkluderar kemisk extraktion med alkaliska lösningar, vilket kan vara problematiskt för konsumenter som söker minimalt bearbetade ingredienser.
Näringsinteraktioner kan påverka absorption av mineraler som järn och zink på grund av hemicellulosas förmåga att binda vissa näringsämnen.
Kvalitetsvariation mellan olika leverantörer och källmaterial kan påverka funktionalitet och renhet av slutprodukten.
Konsumentmedvetenhet om skillnaden mellan hela sojaproteiner och sojahemicellulosa är ofta låg, vilket kan leda till onödig oro eller undvikande.
Regulatoriska märkningskrav kräver vanligtvis att soja nämns som allergen, även för bearbetade derivat som hemicellulosa.
Forskning om långtidseffekter av isolerade växtfibrer jämfört med hela livsmedel är begränsad, vilket väcker frågor om optimal konsumtion.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the safety of soybean hemicellulose (E 426) as a food additive. EFSA Journal 2019;17(9):5788.
[2] WHO Expert Committee on Food Additives. Evaluation of certain food additives - soybean hemicellulose. WHO Technical Report Series.
[3] Yamada H, et al. Structural studies on the hemicellulose of soybean meal. J Agric Food Chem. 1993;41(12):2361-8.
[4] JECFA. Evaluation of certain food additives and contaminants - Plant hemicelluloses. WHO Technical Report Series.
[5] FDA. Generally Recognized as Safe (GRAS) notification - Soybean hemicellulose.
[6] Huisman J, et al. Recent developments in the chemistry and technology of soybean hemicelluloses. Ind Crops Prod. 2000;11(2-3):99-113.