Grundläggande information
Beskrivning
Butylerad hydroxitoluen (BHT) är ett syntetiskt antioxidationsmedel som används för att förhindra fetoxidation och harskhet i livsmedel. Det är mycket effektivt, termostabilt och ofta används tillsammans med BHA för förbättrad antioxidativ effekt.
BHT fungerar genom att neutralisera fria radikaler och bryta oxidationskedjor. Det är särskilt effektivt i fettrika produkter och kan förhindra vitamin A- och E-förluster som orsakas av oxidation.
Det används i många livsmedel inklusive margarin, oljor, chips, müsli, bakprodukter, köttprodukter och andra fettrika produkter. BHT används också i kosmetika, läkemedel och industriella tillämpningar.
Säkerhetsinformation
BHT har lägre ADI än BHA på grund av säkerhetskoncern. Kan orsaka allergiska reaktioner, hudirritaion och har associerats med hyperaktivitet hos barn. Potentiella effekter på sköldkörteln och levern vid höga doser. Mindre kontroversiellt än BHA men fortfarande debatterat.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
0,25 mg/kg kroppsvikt per dag
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Läs mer
Forskning och kontroverser
Butylerad hydroxitoluen (BHT, E321) är mindre kontroversiellt än dess systerförening BHA men har fortfarande väckt betydande säkerhetskoncern inom den vetenskapliga gemenskapen.
BHT har inkluderats i studier som undersöker sambandet mellan artificiella livsmedelstillsatser och hyperaktivitet/uppmärksamhetsproblem hos barn. Feingold-dieten från 1970-talet inkluderade BHT bland ämnen som skulle undvikas för barn med ADHD, och vissa senare studier har stött denna koppling, även om evidensen är mindre stark än för azofärgämnen.
Djurstudier har visat att BHT kan påverka sköldkörtelfunktionen vid höga doser genom att interferera med tyroxin (T4) metabolism och öka leverenzymer som metaboliserar sköldkörtelhormon. Detta har lett till försiktighet i reguleringen trots att effekterna inte är bekräftade i människor vid normala exponeringsnivåer.
Höga doser BHT i djurstudier har associerats med leverförändringar inklusive hypertrofi och ökade detoxifierande enzymer. Vissa studier indikerar att BHT kan påverka cytokrom P450-systemet, vilket kan påverka metabolism av andra ämnen och läkemedel.
Till skillnad från BHA har BHT inte klassificerats som möjligen cancerframkallande av IARC, men forskning har visat paradoxala effekter - både tumörfrämjande och tumörhämmande egenskaper beroende på dos, timing och kontext. Låga doser kan ha skyddande effekter genom antioxidativ aktivitet, medan högre doser kan vara problematiska.
BHT används ofta tillsammans med BHA och andra antioxidanter, vilket komplicerar bedömningen av individuella säkerhetsrisker. Kombinationseffekter kan vara synergistiska eller antagonistiska, och det är svårt att isolera BHT:s specifika bidrag till eventuella hälsoeffekter.
Industrin arbetar aktivt mot naturliga alternativ som tokoferoller (vitamin E), rosmarinextrakt och grönte-extrakt, delvis på grund av konsumenternas oro för syntetiska antioxidanter. Dock anses BHT generellt säkrare än BHA vid godkända användningsnivåer.
Referenser
[1] EFSA Journal: Re-evaluation of butylated hydroxytoluene (BHT) as food additive
[2] WHO Expert Committee: BHT - comprehensive safety assessment
[3] Food and Chemical Toxicology: BHT and thyroid function
[4] Livsmedelsverket: E321 Butylerad hydroxitoluen säkerhetsprofil
[5] Pediatric Research: Food additives and childhood behavior - BHT focus
[6] Environmental Health: Synthetic antioxidants in food - health implications