Grundläggande information
Beskrivning
Äppelsyra (E296), kemiskt känd som DL-äppelsyra, är en dikarbonsyra som förekommer naturligt i många frukter, särskilt äpplen, därav namnet. Det används som konserveringsmedel, syraregleringsmedel och smakförstärkare i livsmedel. E296 har en karakteristisk sur och fruktaktig smak som är mildare än citronsyra. Det fungerar som konserveringsmedel genom att sänka pH-värdet och skapa en miljö som hämmar tillväxten av skadliga mikroorganismer. Äppelsyra är särskilt effektiv mot bakterier och jäst i sur miljö. Det är mycket lösligt i vatten och stabilt under normala lagringsförhållanden. I kroppen ingår äppelsyra i Krebs-cykeln (citronsyracykeln) som är en grundläggande metabolisk process för energiproduktion. Det produceras även naturligt i mänskliga celler som en normal del av energimetabolismen.
Säkerhetsinformation
Mycket säkert vid normal användning. Naturligt förekommande ämne i kroppen och många frukter. Kan orsaka lätt magbesvär vid mycket höga doser. Sällsynt risk för tandemaljenärosion vid höga koncentrationer. Generellt vältolererat av alla åldersgrupper.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
Ej specificerad (anses säkert vid normal användning)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Äppelsyra (E296) har mycket få kontroverser och betraktas som ett av de säkraste livsmedelstillsatserna.
Naturlig vs syntetisk produktion diskuteras där kommersiell äppelsyra ofta produceras kemiskt genom fermentering eller syntes snarare än extraktion från frukter, men den kemiska strukturen är identisk.
Tandhälsoeffekter är en mindre oro där höga koncentrationer av äppelsyra, liksom andra syror, teoretiskt kan bidra till tandemaljenärosion vid frekvent exponering.
Magbesvär kan förekomma hos känsliga personer vid hög konsumtion av produkter med höga nivåer av äppelsyra, särskilt på tom mage.
Interaktioner med mediciner är sällsynta men teoretiskt möjliga där stora mängder äppelsyra kan påverka magsyrans pH och potentiellt påverka absorptionen av pH-känsliga mediciner.
Kostnadsjmförelser med andra syraregleringsmedel som citronsyra kan göra äppelsyra mindre attraktiv för vissa tillverkare trots dess unika smakprofil.
Sensoriska fördelar kontra tekniska nackdelar diskuteras där äppelsyra ger en unik fruktaktig surhet men kan vara mindre stabil än andra syror i vissa applikationer.
Miljöpåverkan från produktion varierar beroende på tillverkningsmetod där fermentationsprocesser kan ha olika ekologiska fotavtryck än kemisk syntes.
Regulatorisk status är konsekvent positiv globalt med få eller inga begränsningar på grund av dess naturliga förekomst och säkerhetsprofil.
Konsumentacceptans är hög på grund av associationen med naturliga frukter och den ökända fruktaktiga smaken.
Analytiska utmaningar är minimala eftersom äppelsyra är välkarakteriserat och lätt att detektera och kvantifiera i livsmedelssystem.
Alternativa syraregleringsmedel som citron- eller vinsättensätta används ibland för olika sensoriska profiler, men äppelsyra har sin unika plats.
Långsiktiga hälsoeffekter är inte en oro eftersom äppelsyra är en naturlig metabolit som kroppen producerar och använder dagligen.
Kombinationseffekter med andra syror i livsmedelssystem är välstuderade och anses oproblematiska från säkerhetssynpunkt.
Industriell användning och optimering fokuserar mer på kostnadseffektivitet och funktionalitet än på säkerhetsfrågor.
Forskning och utveckling koncentreras på förbättrade produktionsmetoder och nya applikationer snarare än säkerhetsbedömningar.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the re-evaluation of malic acid (E 296) as a food additive. EFSA Journal 2015.
[2] WHO/FAO Expert Committee on Food Additives. Evaluation of certain food additives - Malic acid. WHO Technical Report Series.
[3] Goldberg I, et al. Citric acid and other organic acids. In: Reed G, editor. Biotechnology: A comprehensive treatise. Weinheim: VCH; 1995.
[4] Krebs HA. The citric acid cycle. Nobel Lecture, December 11, 1953.
[5] Mattila P, et al. Contents of organic acids in berries and some other fruits. J Agric Food Chem. 2006;54(13):4625-9.
[6] Salminen S, et al. Organic acids: the killer factors of Lactobacillus. FEMS Microbiol Lett. 1998;162(1):19-24.