Grundläggande information
Beskrivning
Kalciumsulfit (E226) är kalciumsaltet av svavlig syra med kemisk formel CaSO₃. Det är ett vitt, kristallint pulver som är mindre lösligt i vatten jämfört med natrium- och kaliumsulfiter. E226 fungerar som konserveringsmedel genom att frisätta svaveldioxid som hämmar mikroorganismer, och som antioxidant genom att förhindra enzymatisk brunning. Den lägre lösligheten gör att E226 frisätter SO₂ långsammare och mer kontrollerat jämfört med andra sulfiter, vilket kan vara fördelaktigt i vissa produkter. Utover konservering bidrar E226 med kalcium som näringsämne, vilket gör det värdefullt i produkter som riktar sig till personer med ökat kalciumbehov.
Säkerhetsinformation
Säkert för de flesta personer vid rekommenderade användningsnivåer. Liknande sulfitkänslighetsrisker som andra sulfiter, men potentiellt lägre på grund av långsammare frisättning. Kan bidra positivt till kalciumintag. Risk för kalciumöverbelastning endast vid extremt höga doser.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
0.7 mg/kg kroppsvikt/dag (som SO₂)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Kalciumsulfit (E226) har färre kontroverser än andra sulfiter men specifika frågor existerar kring dess dubbla funktion som konserveringsmedel och kalciumkälla.
Långsammare SO₂-frisättning kan minska risk för akuta allergiska reaktioner jämfört med andra sulfiter, men långsiktiga exponeringsnivåer kan vara högre.
Kalciumbalans och mineralinteraktioner kan påverkas av E226-användning, särskilt absorption av järn, zink och magnesium som kan hämmas av höga kaliumnivåer.
Njurstenar (kalciumoxalat) är en teoretisk risk för personer med tidigare storia av njursten, särskilt om E226 konsumeras regelb ndet i höga doser.
Kombination av sulfitkänslighet och kalciumintolerans eller malabsorption kan skapa komplexa överväganden för vissa konsumenter.
Biokorgtillgänglighet av kalcium från E226 jämfört med andra kalciumkllor är of ullständigt studerat, vilket skapar osäkerhet om dess näringsvärde.
Löslighets egenskaper kan göra E226 mindre effektivt som konserveringsmedel i vissa tilllämpningar, vilket kan leda till högre användningsnivåer.
Etikettering och konsumentförståelse kan vara komplex eftersom E226 fyller både konserverings- och näringsfunktioner, vilket kräver tydlig kommunikation.
Specialpopulationer som personer med njursjukdom, hyperkalcemi eller malabsorptionsstörningar kan ha unika risker och överväganden.
Alternativ som askorbinsyra eller andra kalciumkällor utan sulfitkomponent kan vara lämpligare för sulfitkänsliga personer som också behöver kalciumberikening.
Produktionskostnader och tillgänglighet av E226 kan vara högre än för enklare sulfiter, vilket begränsar dess användning till specialiserade produkter.
Regulators iska krav för näringspåståenden kan vara komplexa när E226 används som både tillsats och näringsberikningsmedel.
Forskningsbehov finns för att bättre förstå optimala användningsnivåer som balanserar konservering med näringsnytta och minimerar sulfitexponering.
Kvahitetskontroll kan vara mer komplex för E226 jämfört med enklare sulfiter, vilket kräver övervakning av både SO₂-nivåer och kalciuminnehåll.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the re-evaluation of sulfur dioxide (E 220), sodium sulfite (E 221), sodium bisulfite (E 222), sodium metabisulfite (E 223), potassium metabisulfite (E 224), calcium sulfite (E 226), calcium bisulfite (E 227) and potassium bisulfite (E 228) as food additives. EFSA Journal 2016;14(4):4438.
[2] WHO Expert Committee on Food Additives. Evaluation of certain food additives - Sulfites. WHO Technical Report Series.
[3] Institute of Medicine. Dietary Reference Intakes for Calcium and Vitamin D. Washington DC: National Academy Press; 2011.
[4] JECFA. Evaluation of certain food additives and contaminants - Sulfites. WHO Technical Report Series.
[5] Heaney RP. Calcium bioavailability from various calcium sources. J Nutr. 2014;144(3):285-90.
[6] Taylor SL, et al. Sulfite sensitivity in humans. CRC Crit Rev Food Sci Nutr. 1986;24(3):261-98.