Grundläggande information
Beskrivning
p-Hydroxibensoesyrametylester (E218), också känt som metylparaben, är den enklaste och mest använda estern av p-hydroxibensoesyra inom parabenfamiljen. Det används som konserveringsmedel mot bakterier, jäst och mögel i livsmedel och kosmetika. E218 har bred antimikrobiell aktivitet och är särskilt effektivt mot grampositiva bakterier och jäst. Det är mer vattlösligt än längre parabener vilket gör det lättare att använda i vattenbaserade produkter. Metylparaben har den lägsta lipofiliteten av parabener men är fortfarande tillräckligt effektiv som konserveringsmedel. Det fungerar genom att hämma enzymer som är kritiska för mikrobiell energiproduktion. Metylparaben förekommer naturligt i vissa frukter som blueberries. I kroppen hydrolyseras det snabbt till p-hydroxibensoesyra som är en naturlig metabolit. E218 anses vara det mildaste av parabenen med lägst potential för biverkningar.
Säkerhetsinformation
Anses vara det säkraste av parabenen. Mycket svag östrogenliknande aktivitet, betydligt lägre än längre parabener. Sällsynt men möjlig kontaktallergi. Snabb nedbrytning i kroppen minskar accumulation. Färre rapporterade biverkningar jämfört med andra parabener.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
0-10 mg/kg kroppsvikt/dag (för alla parabener kombinerat)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
p-Hydroxibensoesyrametylester (E218) har färre kontroverser än längre parabener men diskuteras fortfarande inom säkerhetssammanhang.
Hormonell aktivitet är mycket låg för metylparaben jämfört med propyl- och butylparabener, men vissa studier har ändå detekterat svag östrogenliknande aktivitet i höga koncentrationer.
Naturlig förekomst i frukter som blueberries komplicerar säkerhetsdebatten eftersom naturliga nivåer ofta överstiger tillåtna nivåer i bearbetade livsmedel.
Allergiska reaktioner är sällsynta men dokumenterade, särskilt kontaktallergi vid upprepade hudkontakt med kosmetiska produkter som innehåller metylparaben.
Accumulation och persistens i kroppen är lägre för metylparaben på grund av snabbare metabolism, men det kan fortfarande detekteras i urin och blod.
Kombinationseffekter med andra parabener kan öka den totala exponeringen och potentiella riskerna, särskilt eftersom metylparaben ofta används tillsammans med längre parabener.
Regulatorisk behandling varierar globalt där vissa länder har olika tillåtna nivåer för metylparaben jämfört med andra parabener.
Metabolisk säkerhet anses högre för metylparaben eftersom det bryts ned snabbare och har kortare halveringstid än längre kedjade parabener.
Miljöpåverkan diskuteras eftersom metylparaben är mer vattlösligt och kan spridas lättare i vattenmiljöer genom avloppsvatten.
Alternativa konserveringsmedel förespråkas även för metylparaben trots dess relativt goda säkerhetsprofil på grund av allmän paraben-skepsis.
Industriell användning och praktiska fördelar gör metylparaben svårt att ersätta eftersom det är mycket effektivt och kostnadseffektivt som konserveringsmedel.
Konsumentuppfattning påverkas av allmän paraben-oro trots att metylparaben har bättre säkerhetsprofil än många alternativ.
Långsiktiga epidemiologiska studier saknas för att definitivt fastställa säkerheten vid livslång exponering för metylparaben från multipla källor.
Synergistiska interaktioner med andra livsmedelstillsatser och kemikalier är inte fullständigt kartlagda för metylparaben.
Forskningsbias kan förekomma där metylparaben studeras mindre intensivt än kontroversella längre parabener, vilket kan leda till kunskapsluckor om potentiella risker.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Re-evaluation of parabens (E 214-219) as food additives. EFSA Journal 2014.
[2] Soni MG, et al. Safety assessment of esters of p-hydroxybenzoic acid (parabens). Food Chem Toxicol. 2005;43(7):985-1015.
[3] Golden R, et al. A review of the endocrine activity of parabens and implications for potential risks to human health. Crit Rev Toxicol. 2005;35(5):435-58.
[4] Calafat AM, et al. Urinary concentrations of four parabens in the U.S. population: NHANES 2005-2006. Environ Health Perspect. 2010;118(5):679-85.
[5] Błędzka D, et al. Parabens. From environmental studies to human health. Environ Int. 2014;67:27-42.
[6] Abbas S, et al. Paraben concentrations in human breast tissue at serial locations across the breast from axilla to sternum. J Appl Toxicol. 2013;33(3):219-32.