Grundläggande information
Beskrivning
p-Hydroxibensoesyraetylesterns natriumsalt (E215), också känt som natriumetylparaben, är natriumsaltet av etylparaben (E214). Det används som konserveringsmedel mot bakterier, jäst och mögel i livsmedel. E215 är mer vattlösligt än dess modersyra (E214), vilket gör det lättare att använda i vattenbaserade produkter. Det behåller samma antimikrobiella egenskaper som etylparaben men med förbättrad löslighet. Natriumsaltet är särskilt effektivt mot gramnegativa bakterier och jästsvampar. Det fungerar genom att hämma enzymatiska processer i mikroorganismer som är nödvändiga för deras energiproduktion och tillväxt. I kroppen hydrolyseras E215 snabbt till p-hydroxibensoesyra och natrium, vilka båda är naturliga kroppskomponenter. Parabensalter som E215 används ofta i kombination med andra konserveringsmedel för synergistisk effekt.
Säkerhetsinformation
Samma risker som andra parabener med potentiell hormonell aktivitet och allergirisker. Natriumformen kan bidra till natriumintag. Risk för kontaktallergi hos känsliga personer. Oro för svag östrogenliknande aktivitet men evidens är begränsad vid normala exponeringsnivåer.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
0-10 mg/kg kroppsvikt/dag (för alla parabener kombinerat)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
p-Hydroxibensoesyraetylesterns natriumsalt (E215) delar de flesta kontroverser med andra parabener men har också specifika aspekter.
Hormonella effekter är identiska med etylparaben eftersom natriumsaltet hydrolyseras till den aktiva parabenformen i kroppen, vilket innebär samma potentiella östrogenliknande aktivitet.
Vattlöslighet och absorption kan skilja sig från modersyran, vilket potentiellt kan påverka hur snabbt ämnet absorberas och distribueras i kroppen.
Natriumtillförsel från parabenformuleringen bidrar till det totala natriumintaget, vilket är relevant för personer som behöver begränsa sin natriumkonsumtion.
Kombinerade paraben exponering är en oro eftersom konsumenter ofta exponeras för flera olika parabener samtidigt från olika produkter, vilket kan leda till additiva effekter.
Allergiska reaktioner kan variera mellan olika parabenformer där vissa individer kan vara mer känsliga för natriumsaltet än för själva syran.
Reproduktiv säkerhet ifrågasätts baserat på studier som visat att parabener kan passera placentabarriären och detekteras i fostervattnet.
Accumulering och persistens i miljön diskuteras eftersom parabener kan detekteras i avloppsvatten och ytvatten, särskilt de mer vattlösliga formerna som natriumsalterna.
Regulatorisk inkonsekvens uppstår när olika parabenformer regleras olika trots liknande biologisk aktivitet efter metabolism.
Formuleringstekniska fördelar med natriumsaltet (bättre löslighet) kan leda till högre användningskoncentrationer jämfört med mindre lösliga former.
Synergistiska effekter med andra konserveringsmedel är inte fullständigt kartlagda, särskilt när natriumetylparaben kombineras med andra antimikrobiella ämnen.
Detektionsmetoder och analytisk sårbarhet gör att natriumparabener kan vara svårare att spåra och kvantifiera i komplexa livsmedelssystem.
Konsumentöverväganden där natriumformen kan uppfattas som 'mindre kemisk' än modersyran trots identisk biologisk effekt.
Industriella fördelar med användning av natriumsaltet för bearbetning och formulering kan leda till föredragen användning trots potentiella hälsorisker.
Långsiktiga studier specifikt på natriumetylparaben saknas, vilket gör säkerhetsbedömningar beroende av extrapolering från andra parabenstudier.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Re-evaluation of parabens (E 214-219) as food additives. EFSA Journal 2014.
[2] Soni MG, et al. Safety assessment of esters of p-hydroxybenzoic acid (parabens). Food Chem Toxicol. 2005;43(7):985-1015.
[3] Darbre PD. Endocrine disruptors and obesity. Curr Obes Rep. 2017;6(1):18-27.
[4] Nowak K, et al. Parabens and their effects on the endocrine system. Mol Cell Endocrinol. 2018;474:238-251.
[5] Haman C, et al. Occurrence and distribution of parabens and their chlorinated derivatives in Canadian drinking water. Environ Sci Technol. 2015;49(18):10850-8.
[6] Calafat AM, et al. Urinary concentrations of four parabens in the U.S. population: NHANES 2005-2006. Environ Health Perspect. 2010;118(5):679-85.