Grundläggande information
Beskrivning
p-Hydroxibensoesyraetylester (E214), också känt som etylparaben, är en ester av p-hydroxibensoesyra som används som konserveringsmedel mot bakterier, jäst och mögel. Det tillhör parabenfamiljen av konserveringsmedel och är särskilt effektivt mot gramnegativa bakterier och jäst. E214 är lipofilt (fettlösligt) vilket gör det användbart i fettrika produkter. Det har bred antimikrobiell aktivitet och fungerar genom att hämma enzymer som är nödvändiga för mikrobiell energiproduktion. Etylparaben är mindre lösligt i vatten än kortare parabener men mer effektivt mot vissa mikroorganismer. Det har använts i över 100 år inom kosmetik och senare i livsmedel. Parabener förekommer naturligt i vissa frukter och grönsaker som blueberries och morrötter. I kroppen hydrolyseras E214 snabbt till p-hydroxibensoesyra som är en naturlig metabolit.
Säkerhetsinformation
Måttligt kontroversiellt. Parabener kan orsaka allergiska reaktioner hos känsliga personer. Oro för hormonella effekter (svag östrogenliknande aktivitet) men evidens är begränsad vid normala nivåer. Sllsynta fall av kontaktallergi. EU har sänkt tillåtna nivåer på grund av säkerhetsöverväganden.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
0-10 mg/kg kroppsvikt/dag (för alla parabener kombinerat)
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
p-Hydroxibensoesyraetylester (E214) och andra parabener är bland de mest kontroversiella konserveringsmedlen med omfattande debatter.
Hormonella effekter är den största kontroversen där parabener kan härma östrogen i kroppen, även om aktiviteten är mycket svagare än naturligt östrogen, vilket väcker oro för reproduktiv hälsa.
Bröstcancersammankoppling har diskuterats efter att parabener hittats i brösttumvövnader, men kausala samband har inte bevisats och paraben kan komma från externa källor.
Accumulation i kroppen är omdiskuterat eftersom parabener kan detekteras i blod, urin och vävnader, vilket väcker frågor om långsiktig exponering och potentiell ansamling.
Allergiska reaktioner och kontaktallergi är väldokumenterade hos vissa känsliga individer, särskilt vid hudkontakt med kosmetiska produkter som innehåller parabener.
Reproduktiv toxicitet och påverkan på fertilitet diskuteras baserat på djurstudier som visat effekter på reproduktiv utveckling vid höga doser.
Endokrina störningar kopplas till paraben eftersom de kan interferera med hormonella signalvägar, särskilt i känsliga utvecklingsstadier som fosterstadiet och pubertet.
Regulatoriska ändringar har skett globalt där EU har sänkt tillåtna niväer och förbjudit vissa långkedjiga parabener, medan andra länder har olika begränsningar.
Alternativa konserveringsmedel efterfrågas av konsumenter som vill undvika parabener, men många alternativ är mindre effektiva eller har sina egna säkerhetsrisker.
Industriresistens mot förändringar grundar sig i parabeners långa säkerhetshistoria och effektivitet, medan industrin hävdar att riskerna överdrivs av media och aktivistgrupper.
Metabolism och eliminering av parabener sker relativt snabbt genom lever och njärnas detoxifieringsprocesser, men vissa metaboliter kan ha längre halveringstider.
Dos-responsförhållanden är komplexa eftersom parabener kan komma från flera källor samtidigt (kosmetik, livsmedel, läkemedel), vilket gör total exponeringsbedömning svår.
Naturlig förekomst av parabener i frukter och grönsaker komplicerar debatten eftersom dessa naturliga källor ofta innehåller högre nivåer än tillåtet i bearbetade livsmedel.
Långsiktiga hälsostudier på människor saknas för att definitivt fastställa säkerheten vid livslång exponering för parabener från multipla källor.
Marknadsföringsaspekter där 'parabenfria' produkter marknadsförs som säkrare alternativ, även när vetenskaplig evidens för överlägsen säkerhet saknas.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the re-evaluation of parabens (E 214-219) as food additives. EFSA Journal 2014.
[2] Darbre PD, Harvey PW. Paraben esters: review of recent studies of endocrine toxicity, absorption, esterase and human exposure. J Appl Toxicol. 2008;28(5):561-78.
[3] Handa O, et al. Methylparaben potentiates UV-induced damage of skin keratinocytes. Toxicology. 2006;227(1-2):62-72.
[4] Soni MG, et al. Safety assessment of esters of p-hydroxybenzoic acid (parabens). Food Chem Toxicol. 2005;43(7):985-1015.
[5] Golden R, et al. A review of the endocrine activity of parabens and implications for potential risks to human health. Crit Rev Toxicol. 2005;35(5):435-58.
[6] Nowak K, et al. Parabens and their effects on the endocrine system. Mol Cell Endocrinol. 2018;474:238-251.