Grundläggande information
Beskrivning
Bensoesyra är ett naturligt konserveringsmedel som förekommer i många växter, särskilt i tranbär, blåbär, kanel och nejlikor. Den upptäcktes först 1556 av den franske kemisten Nostradamus genom sublimering av bensoeharts (benzoin). Kommersiellt framställs den idag genom oxidation av toluen eller från ftalsyraanhydrid. Kemisk formel är C₇H₆O₂.
Bensoesyra fungerar som konserveringsmedel genom att tränga in i bakterie- och svampceller där den störar pH-balansen och hämmer viktiga enzymer. Den är mest effektiv vid lågt pH (under 4,5) där den förekommer i sin icke-joniserade form som kan penetrera cellmembranen lättare. Denna pH-beroende gör den idealisk för sura livsmedel som juicer, drycker och syltade produkter.
I kroppen metaboliseras bensoesyra snabbt genom konjugering med glycin i levern, vilket bildar hippursyra som utsöndras via njurarna inom 24 timmar. Denna effektiva eliminering bidrar till dess säkerhetsprofil.
Säkerhetsinformation
Bensoesyra anses generellt säker vid rekommenderade användningsnivåer. Hos känsliga individer kan det orsaka allergiska reaktioner eller astmaanfall, särskilt hos personer med aspirin-allergi. Vissa studier har också kopplat bensoesyra till hyperaktivitet hos känsliga barn, även om bevisen är begränsade.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
0-5 mg/kg kroppsvikt per dag
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Läs mer
Forskning och kontroverser
Bensoesyra har varit föremål för viss kontrovers, främst rörande dess potentiella koppling till hyperaktivitet hos barn och allergiska reaktioner. Den berömda Southampton-studien från 2007 inkluderade natriumbensoat (E211) men inte bensoesyra specifikt, vilket skapat viss förvirring.
EFSA genomförde en omfattande omvärdering 2016 och bekräftade att bensoesyra är säker vid nuvarande användningsnivåer. Dock noterades att personer med astma eller aspirin-allergi kan vara mer känsliga. Några få fall av urtikaria och angioödem har rapporterats.
En annan diskussion rör bildandet av bensoesyraderivat när det kombineras med vissa andra ämnen, men detta är mindre relevant för E210 jämfört med natriumbensoat (E211). Övergripande anses bensoesyra som ett acceptabelt konserveringsmedel med god säkerhetsmarginal för allmänheten.
Vissa konsumentgrupper föredrar att undvika benzoater helt och hållet och väljer produkter konserverade med alternativa metoder som högre syrahalt eller naturliga antioxidanter.
Referenser
[1] EFSA Journal 2016: Re-evaluation of benzoic acid (E 210) and its sodium salt (E 211)
[2] WHO Food Additives Series 28: Toxicological evaluation of benzoic acid
[3] Wibbertmann A, et al. Benzoic acid and sodium benzoate. Concise International Chemical Assessment Document 26. WHO. 2000
[4] McCann D, et al. Food additives and hyperactive behaviour in children. Lancet. 2007
[5] Nair B. Final report on the safety assessment of Benzyl Alcohol, Benzoic Acid, and Sodium Benzoate. International Journal of Toxicology. 2001