Grundläggande information
Beskrivning
p-Metoxifenylurea (4-methoxyphenylurea) var ett föreslaget syntetiskt sötningsmedel som dock aldrig godkändes för användning i livsmedel. Det tillhör samma kemiska familj som dulcin (E186) - urea-derivat som har sötande egenskaper.
Ämnet utvecklades som en potentiell ersättare för tidiga sötningsmedel men visade sig ha säkerhetsproblem liknande dulcin. Det metaboliseras till para-anisidin i kroppen, vilket är en känd cancerframkallande substans.
Trots att det tilldelats E-nummer E188 har det aldrig varit tillåtet för kommersiell användning i livsmedel i någon jurisdiktion.
Säkerhetsinformation
p-Metoxifenylurea har aldrig godkänts för livsmedelstillsats på grund av cancerrisker. Metaboliten para-anisidin är klassad som möjlig humancancerogen av IARC. Ämnet kan också orsaka lever- och njurskador.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
EJ GODKÄNT - Inga säkra nivåer fastställda
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Läs mer
Forskning och kontroverser
p-Metoxifenylurea har varit föremål för forskningsintresse som exempel på varför grundlig säkerhetstestning är nödvändig för nya livsmedelstillsatser.
Säkerhetsproblem upptäckta tidigt: Redan under utvecklingsfasen visade toxikologiska studier att p-metoxifenylurea metaboliseras till para-anisidin, en känd cancerframkallande substans. Detta ledde till att det aldrig godkändes.
Samband med dulcin: Forskare noterade att detta ämne hade liknande toxikologisk profil som dulcin (E186), vilket förstärkte beslutet att inte godkänna det. Båda ämnena tillhör urea-familjen av sötningsmedel.
Regulatorisk lärdom: Fallet med p-metoxifenylurea används ofta som exempel i regulatoriska sammanhang för att visa vikten av att göra fullständiga metabolismstudier innan godkännande.
Modern forskning: Ämnet studeras fortfarande i akademiska sammanhang för att förstå struktur-aktivitetssamband hos sötningsmedel och deras potentiella toxicitet.
Internationell enighet: Det är ovanligt att se sådan global enighet om att inte godkänna en livsmedelstillsats, vilket understryker allvaret i säkerhetsproblemen.
Referenser
[1] IARC Monographs: Evaluation of para-anisidine and related compounds
[2] WHO Expert Committee on Food Additives: Assessment of rejected sweeteners
[3] EFSA: Guidance on safety assessment of sweeteners
[4] Renwick AG. The metabolism of intense sweeteners. Xenobiotica. 1986;16(10-11):1057-71
[5] Livsmedelsverket: Sötningsmedel och säkerhetsbedömning