Grundläggande information
Beskrivning
Erytrosin är ett syntetiskt färgämne som ger en ljus rosa-körsbärsröd färg åt livsmedel. Till skillnad från azofärgämnen tillhör erytrosin gruppen xantenfärgämnen och är kemiskt relaterat till fluorescein. Färgämnet framställs genom kemisk syntes och innehåller jod som en integrerad del av molekylstrukturen.
Erytrosin har utmärkt ljusstabilitet och ger en mycket ljus, attraktiv rosa färg som är svår att uppnå med naturliga färgämnen. Det är vattenlösligt och lämpligt för användning i många olika livsmedelstillämpningar, särskilt där en diskret rosa nyans önskas.
Färgämnet är unikt bland livsmedelsfärgämnen genom sin höga jodhalt - cirka 58% av molekylvikten består av jod. Detta gör erytrosin till en potentiell källa för jodintagning, vilket är både dess fördel och huvudsakliga säkerhetsoro.
Säkerhetsinformation
Kan påverka sköldkörtelfunktionen på grund av hög jodhalt. Särskild försiktighet rekommenderas för personer med sköldkörtelproblemer, jodöverkänslighet eller de som redan får jodtillskott. Bör undvikas av personer med hypertyreoidism eller Graves sjukdom.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
0-0,1 mg/kg kroppsvikt per dag
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Läs mer
Forskning och kontroverser
Erytrosin skiljer sig från andra livsmedelsfärgämnen genom att dess huvudsakliga säkerhetsoro inte är relaterad till hyperaktivitet utan till sköldkörteleffekter på grund av dess höga jodhalt. Varje milligram erytrosin innehåller cirka 0,58 mg jod, vilket kan påverka jodbalansen i kroppen.
Studier på djur har visat att höga doser av erytrosin kan orsaka sköldkörteltumörer hos råttor, troligen genom att störa den normala jodmetabolismen. Denna forskning ledde till att EFSA fastställde en mycket låg ADI på endast 0,1 mg/kg kroppsvikt per dag - en av de lägsta för alla livsmedelsfärgämnen.
Forskningsstudier från 1980-talet visade att erytrosin kunde påverka sköldkörtelhormonproduktionen och orsaka hyperaktivitet hos vissa djur, men dessa effekter tillskrevs främst jodinnehållet snarare än färgämnet självt. Denna forskning ledde till begränsningar av erytrosins användning i många länder.
EFSA:s utvärdering 2011 bekräftade att erytrosin kan påverka sköldkörtelfunktionen, särskilt hos känsliga individer som barn, gravida och personer med befintliga sköldkörtelstörningar. Myndigheten rekommenderade försiktighet och upprätthöll de strikta begränsningarna.
Till skillnad från azofärgämnen ingick erytrosin inte i Southampton-studien om hyperaktivitet, eftersom dess huvudsakliga säkerhetsoro är sköldkörtelrelaterad snarare än beteenderelaterad. USA har begränsat användningen av erytrosin i vissa produkter, särskilt de som konsumeras av barn.
Vissa forskare argumenterar för att erytrosin borde klassificeras som en jodkälla snarare än endast som ett färgämne, med tanke på dess betydande bidrag till jodintag. Konsumentorganisationer rekommenderar särskild försiktighet för känsliga grupper.
Referenser
[1] EFSA Journal 2011: Scientific Opinion on the re-evaluation of Erythrosine (E 127) as a food additive
[2] Borzelleca JF, Hallagan JB. A chronic toxicity/oncogenicity study of FD & C Red No. 3 (Erythrosine) in rats. Food Chem Toxicol. 1990;28(4):221-34
[3] Livsmedelsverket: E127 Erytrosin - information för konsumenter
[4] EU-förordning 1333/2008 om livsmedelstillsatser
[5] Jennings AS, et al. The effect of chronic administration of erythrosine on thyroid function in rats. Food Chem Toxicol. 1990;28(4):235-42
[6] Collins TF, et al. Chronic toxicity of erythrosine (2',4',5',7'-tetraiodofluorescein) in the rat. Food Chem Toxicol. 1987;25(10):735-45