Grundläggande information
Beskrivning
Polyvinylpyrrolidon (E1201), vanligen förkortad PVP, är en syntetisk polymer som framställs genom polymerisation av vinylpyrrolidon. Det är en vattenlöslig, icke-jonisk polymer med utmärkta bindningsegenskaper. I livsmedelsindustrin används PVP främst som klarningsmedel i drycker, särskilt öl och vin, där det binder och avlägsnar fenoliska föreningar, tanniner och proteiner som kan orsaka grumling. PVP fungerar genom att forma komplex med dessa ämnen som sedan kan filtreras bort. Det används också som stabiliseringsmedel i andra drycker och som bindemedel i tabletter inom farmaceutisk industri. PVP är kemiskt inert och betraktas som säkert eftersom det inte absorberas av kroppen utan passerar genom digestionsystemet oförändrat.
Säkerhetsinformation
Säkert vid normal användning eftersom det inte absorberas av kroppen. PVP passerar genom digestionsystemet oförändrat. Inga kända biverkningar vid de nivåer som används i livsmedel. Kan teoretiskt orsaka gastrointestinala besvär vid mycket höga doser.
Maximala tillåtna nivåer
Dagligt intag
ADI (Acceptabelt dagligt intag):
50 mg/kg kroppsvikt per dag
ADI är den mängd som kan konsumeras dagligen under hela livet utan hälsorisk enligt säkerhetsbedömningar.
Forskning och kontroverser
Polyvinylpyrrolidon (E1201) har begränsade kontroverser som livsmedelstillsats, men vissa säkerhets- och tekniska aspekter diskuteras.
Långvarig ackumulering i kroppen har diskuterats historiskt. Tidiga studier visade att större PVP-molekyler (över 50 kDa) kunde ackumuleras i vävnader, men livsmedelskvalitet PVP är typiskt lägre molekylvikt och elimineras effektivt från kroppen.
Renhet och tillverkningskvalitet kan variera mellan leverantörer. Rester av vinylpyrrolidon-monomer i PVP kan vara en säkerhetsrisk eftersom monomeren är mer toxisk än polymeren. EU har strikta gränser för monomerrester.
Processhjälpmedel vs tillsats-klassificering skapar förvirring. I många tillämpningar används PVP som processhjälpmedel och avlägsnas före slutprodukt, men rester kan kvarstå. Märkningskrav varierar beroende på kvarstående nivåer.
Molekylviktsfördelning påverkar både effektivitet och säkerhet. Olika PVP-grader har olika molekylvikter, och den biologiska effekten kan variera. Högre molekylvikt är effektivare för klarning men har större potential för vävnadsackumulering.
Allergiska reaktioner är sällsynta men rapporterade, särskilt vid topisk användning i kosmetika. Kryssreaktivitet med andra polymerer kan förekomma hos känsliga individer.
Miljöpåverkan och nedbrytbarhet av PVP i avloppsvatten diskuteras. Som syntetisk polymer är PVP persistent i miljön, även om den anses vara relativt ofarlig för akvatiska organismer.
Alternativa klarningsmetoder som bentonit, kiselsol eller proteiner föredras av vissa producenter som vill undvika syntetiska polymerer, särskilt inom ekologisk produktion.
Regulatoriska skillnader mellan länder kan skapa handelsbarriärer. Vissa länder har striktare regler för PVP-användning eller kräver specificerade kvaliteter.
Referenser
[1] EFSA Panel on Food Additives and Nutrient Sources. Scientific Opinion on the re-evaluation of polyvinylpyrrolidone (E 1201) as a food additive. EFSA Journal 2017;15(8):4939.
[2] WHO Expert Committee on Food Additives. Evaluation of certain food additives - polyvinylpyrrolidone. WHO Technical Report Series.
[3] Bühler V. Polyvinylpyrrolidone excipients for pharmaceuticals: povidone, crospovidone and copovidone. Springer Science & Business Media; 2005.
[4] FDA. Code of Federal Regulations Title 21 - Polyvinylpyrrolidone in food processing.
[5] Haaf F, et al. Polymers of N-vinylpyrrolidone: synthesis, characterization and uses. Polym J. 1985;17(1):143-52.
[6] European Commission. Commission Regulation on specifications for food additives - polyvinylpyrrolidone.